Dom som har lämnat oss.....

Chenzie är en svart storpudel född 1996-12-24 på Yensid Movies Kennel i Vänersborg.
Hon är en parningsvalp efter Ledup´s Forget Me Not "Elias"
undan LP 1 Ledup´s Wating For Magic "Norpan"

Från början var detta Emelies hund och det var hon som tävlade henne dom första åren i både agility och lydnad.
Men sen fick mamma ta över då hästintresset tog överhand för Emelies del.

Chenzie har tävlat agility och fått en pinne i klass 1 innan ett virus på balansnerven satte stopp för hennes tävlingskarriär.
Har även tävlat lydnad och fått ett LP i klass 1.
Chenzie har aldrig fått några valpar då hon har höftledsfel grad 1 eller C

Levde dom sista åren som glad pensionär men startade LagDM 2007 och gjorde ett nollat agilitylopp. Inte illa när man är 11 år.
Chenzie blev 13 år 4 månader och 12 dagar och fck lusta sitt liv 5 maj 2010 då hon fick en kraftig hjärnblödning och ramlade ihop ute på gräsmattan.
Kändes fantastiskt att hon var med så in i det sista. Tränade agility med henne 2 veckor före hennes död.
Med lätt hjärta kunde jag ta adjö av en mycekt kär vän som levt ett aktivt och glatt liv. Önskar att alla fick sluta sina dagar på det sättet. Från fullt ös till medvetslös.
Sov gott älskade Chenzie. Du finns med oss varje dag

Zabina föddes 18 oktober 1991 hos Monika Ingebrigtsen i Stockholm. Hon var efter: INTUCH NORDUCH Top-Team´s Daily-Herald och undan: SUCH High Hat´s No Mercy.
Vi hämtade henne lagom till stora Stockholm i december samma år.
Detta var en drömhund som vi längtat länge efter en vit storpudel. Finns det något vackrare?

Livet med Zabina blev aldrig tråkigt då det var en hund med mycket eget tänk. Hon kunde hitta på dom mest knepiga saker, för att som vi tyckte , djävlas med oss. Drog ut hela soppåsen på golvet så fort vi stängde dörren.Om så bara för att hämta posten.
Stal allt i matväg hon kom över. Om hade nog en mage av stål: Rå hel kycklig!!! En hel plåt med ogäddade bullar!!! En bricka med knäck!!! Dambindor!!! Med andra ord allt hon kom över.Ja säg det inte den hunden kunde äta. Och vilken järnmage hon måste haft.

Men vi hade också många härliga stunder som den gången jag ställde hennes som veteran och hon gled in i ringen tittade på mig och ögonen sa: Gå ut och sätt dig du , jag fixar detta själv. Och det tror jag säkert hon hade gjort i det läget. Hon njöt av varje sekund inne i ringen.
Någon lydnadshund blev hon aldrig, hon var för smart för det. Varför skulle hon????
Var ofta ute och sprang med husse men tog han två varv på elljusspåert så tog Zabina ett. Sen gick hon hem, själv.
Skulle kunna berätta så mycket om denna mycket speciella dam som vi fick ha hos oss i 13 år.
Vi glömmer dig aldrig gumman....
Du har lämnat ett stort tomrum efter dig.

Fannie föddes 1988-06-17 på Berghyddans kennel och ägare Mary Åberg i Jönköping.
Hon var efter: Ledup´s Night-Shadow undan: Augustina.
Fannie var en liten goding både vad det gällde utställning och lydnad.
Fick inga större framgångar i något av inriktningarna men vi hade så kul tillsammans.
Hade man jobbat mer med lydnaden med henne hade hon kunnat gå långt, det är jag övertygad om. Hon älskade det!!!
Fannie fick två valpkullar med totalt 5 valpar.
Fannie fick leva sina sista år hos mina föräldrar då dom miste sin tidigare hund Hazel så tragiskt och Fannie slkulle hjälpa dom komma över den värsta tiden. Men där blev hon kvar.
Fannie blev 13 år och kommer alltid ha en speciell plats i mitt minne.

Frippe föddes 1 mars 1986 hemma hos oss i Trollhättan. Han var en son till Hazel. Den natten han föddes glömmer jag aldrig för jag satt med Hazel i valplådan hela natten och hörde på radio och då  berättade dom att Olof Palme blivit skjuten!
Frippe var mattes lille kille. Och då menar jag bara matte ingen annan....
Frippe och jag drog runt på utställnigar en hel del och han knep ett certifikat. Dock blev det inget mer innan vi gav upp.
Frippe lämnade en kull valpar efter sig med tre valpar.
Dock fick även han PRA och blev blind väldigt fort.
1991 fick han sluta sina dagar endast 5 år gammal då han inte klarade av sin blindhet utan blev mycket aggresiv. Och högg mot allt som passerade honom. Oavsett om det var vi i familjen eller ej. Med två småbarn fungerade det inte att ha det så. Och dom var för små för att förstå.
Det var ett tungt beslut men oundvikligt.
Mattes lilla goding, du var så unik.